1955 efter sjömansskolan i Sønderborg – där naglarna skulle vara kliniskt rena- och skorna välputsade – våra rum skulle vara kliniskt dammsugna – kläderna i skåpet skulle ligga med rättning höger – och var inte allt ok – ingen permis- vi hade 2 fridagar i veckan vilka drogs in om inte skorna osv. inte var ok -alltså rena.

Efter sjömansskolan fick jag hyra i rederiet Dannebrog, ombord på ’Aggersborg’ en koleldad stimmare på 3500 TDW. som styrmanselev – i kustfart på USA och Karibien/Sydamerika- dit skickades jag per båt från Köpenhamn till New York – jag stannade ombord i 2 år och 10 månader – de sista 10 månaderna västkusten av Nordamerika og British Columbia - närmere bestämt Vancouver island - i tidningspappertraden.

Då jag kom till N.Y. inlogerades jag på det svenska sjömanshemmet i ett par dygn och föreståndaren frågade mig: ’Super du?’ - jag förstd ingenting- jag kom ju från det frikyrkliga västjylland – då frågade han ’Dricker du?’ - och det gjorde jag inte- åtminstone inte då.

Jag blev sedan flyttad till det norska sjömanshemmet och sedan ombord på båten – en oljeeldad stimmare – byggd 1948 – den gick på rom och cokeboulevarden på US of A och Kuba.

Då M/S "Uruguay" – där jag var passagerare kom till N.Y. från Köpenhamn – skulle alla ombord på läkarundersökning – speciellt efter veneriska sjukdomar – senare tänkte jag – undrar hur de unersökte stevardesserna- oss män undersökte de rätt hårdhänt- läkarna gick riktigt grundligt till verks på våra ädlare delar.

Efter jag hade kommit ombord i "Aggersborg" och blivit presenterad för överstyrmannen - "Revolver Knud" som han kallades - a no  good bastard, if you understand my opinion om honom - lastade vi styckegods til Centralamerika  - vi var chartrade av United Fruit Lines.

Besättningen ombord bestod av14 olika nationaliteter - från kubaner - costa ricanare - chilenare - polacker - norrmän - finnar og svenskar - you name it - de flesta befäl var dock danska -men jeg förstod, att skulle jag fortsätta - skulle jag snarast lära mig engelska /spanska - och det gjorde jag.

Första hamnen i caribien var Santa Martha i Colombia  - därefter gick vi till Puerto Limon i Costa Rica – där lärde jag känna en costaricansk matros niece och var med henne, vi var på bio - eskorteret av en moster eller hvad vet jag – flickan hette Mercedes - och hon var mycket mörkhyad - det är första och enda gången jeg har haft en Mercedes - förhållandet var dock rent platoniskt - men hon var mycket söt.

Därifrån gick vi till Panamakanalen och lossade - jag var med båsen i land og såg på stan - det var nu inte mest kyrkor vi tittade på - jag förstod inte på den baren vi kom till – att båsen skulle en sväng upp på övervåningen med en kvinna av ubestämbar ålder - och då han kom igen verkade han mycket glad og lättad - ja man var nog mycket naiv då.

Vi skulle vidare genom Panamakanalen till några hamnar på västkusten till San Salvador, Nicaragua och Guatemala - det var ju en väldig upplevelse att passera genom kanalen för första gången – sedan gick vi tillbaka  till New Orleans i den mexikanska gulfen - och därifrån i charter för J. Lauritzen på sydamerikas västkust.

Jag fortsatte till sjöss - blev senare styrman/kapten og inspektör i ett mellanstort danskt rederi og vill gärna berätta mera om mina uppplevelser - om det önskas . jag kan dock tala om, att jag efter att ha fått min styrmansexamen blev anställd i "Rederiet Johnson Line" som 2dre styrman - det var också en stor upplevelse - blev förövrigt gift med en stockholms flicka - och vi är fortfarandeefter 46 år stil going strong together.





Copyright © 1998-08 Harry Honkanen, All Rights Reserved