1965, gamla Bali gick på Blue sea lines jorden runtfart och vi hamnade på många trevliga platser, som knappt fanns på kortet, men väl i verkligheten.
En av dessa platser var en liten ö, på Borneos nordvästra kust, som heter Labuan.
Ön var bland annat bas för engelska specialtrupper och dessa var mottagare av större delen av våran last från USA. När vi skulle lossa vid den primitiva kajen, blev vi informerade om att soldater skulle vara oss behjälpliga med detta och ett gäng vildvuxna, kamouflageklädda typer anslöt vid tiden för lossningens början.
Det visade sej vara duktiga och arbetsvilliga killar och lossningen flöt på bra, trots en hel del besvärligheter, vi var bland annat tvungna att rigga friscorigg på fyrans bommar för att få iland lastbilarna där, men allt gick bra.
När kvällen kom och arbetet var över, bjöd soldaterna oss upp till byn för lite festligheter och vi hängde glatt med. Det fanns några barer på en av gatorna och dit begav vi oss, där fanns ”våra” killars kompisar och en del engelska flottister och stämningen var redan hög. Efter några timmars festande började engelsmännen med någon konstig ritual. En av dom hoppade upp på bardisken och till polarnas sång, började han strippa. Barägaren skrek på polis, men killarna fortsatte och när bara marschkängor och kalsingar kvarstod, slängde de omkringstående innehållet i sina öl på dansaren. Han hoppade ner och tog kvickt på sej kläderna och i nästa ögonblick stormade MP in och körde ut oss. Så fortsatte det bar efter bar, men alltefter som drickandet tog sin tribut, så avtog hastigheten i processen och till slut hann MP ikapp oss och en arrestering av ett gäng utvalda blev verkställt. Det arresterade gänget bestod av två maskotar, en apa och en get, ett antal soldater och undertecknad. Vi kördes på en lastbil rätt ut i djungeln
Där vi blev avslängda med orden: ”Hoppas ni nyktrat till när ni kommer tillbaks”!!
Vad MP inte hade klart för sej var att soldaterna var commandos och dom kände djungeln som sin egen ficka, via en genväg ner till hamnen var vi strax ombord och där befann sej resten av besättningen plus en hel del soldater, medförande ett stort antal med ölkassar av det förnäma märket Tiger beer. Festen fortsatte ombord, nu dock utan striptease, men ganska ljudligt.
Nästa morgon vaknade vi av att skepparn var en ”aning” upprörd och tjoade i gångarna som en ilsken tjur. Det visade sej att hans nattsömn inte varit den bästa och när han sedan tog sin morgonrunda och hittade soldater sovande lite här och där, bland annat i badkaret i en passagerarhytt, rann sinnet på honom.
Vi fick hjälpas åt att få iland den något åtgångna ”plutonen”, samt deras maskotar, som tillbringat natten bundna på promenaddäck, och sedan var det dags för sjöklargöring och avgång med tidvattnet. När vi höll på att ta upp fallrepet syntes en plåtburk som legat gömd under plattformen. Skepparn skrek håll an och beordrade bärgning av densamma, vilket snabbt fixades. Det visade sej vara en stor tiokilos burk med skinka?
Hökaren mindes då att han varit nere med ett gäng på natten i förrådet och skulle fixa lite nattamat och då hade tydligen en av soldaterna sytt hem på en burk skinka att ta med upp till förläggningen för att dryga ut ransonen med. Han hade väl gömt den på kajen för att inte glömma den?
Vad skepparen sedan sa till oss om att ha partaj i den storleksordningen, mm, mm.
Det låter vi vara glömt och begravet, det är ändå preskriberat sedan många år.

El viejo

Åter till "El Viejo"

Rättigheterna till berättelsen tillhör Bo Nilsson.
Pubicerade med hans samtycke.



Copyright © 1998-05 Harry Honkanen, All Rights Reserved